torsdag 24 juli 2014

Galopp!

Nu har jag börjat med Klaras galopp i longeringen, hon är så arbetsvillig! Hon tar den nu på kommando både med longerlina och lös i korallen. Hon är så.. Vad ska man säga.. Stabil? Lugn och cool, på något fint vis.


Det är verkligen livet att träna hästarna svala sommarkvällar i solnedgången, det blir inte mer idylliskt än så, inte i min värld i alla fall!

Kram Sandra


torsdag 17 juli 2014

Klaras framsteg i inridningen

Jag kan knappt tro att det är sant, men nu kan vi rida ut på riktiga långturer tillsammans! Både skritta och trava, över åkrar och genom skogar. Jag är så nöjd, det är detta vi jobbat så hårt för!



Hoppas allt fortsätter på denna lugna bana.

Kram Sandra

onsdag 9 juli 2014

Hur man blir den bästa fastern

Här kommer ett tips på hur man flörtar in sig hos brorsbarnen och blir den bästa fastern (i hela världen): Man köper helt enkelt lite plastdjur på loppis till den nätta kostnaden av 30:- (för en hel påse med djur och gubbar) och så möblerar man upp ett gammalt leksaksstall.

Jag bjöd sedan in brorsbarnen till denna lek på gräsmattan och OJ så poppis det blev!


Lillys två favorithästar hade ryttare på sina ryggar:


Arvid hittade en skimmel som föll honom i smaken.


Sedan blev det hopptävling för hela slanten:


Tänk vad mycket roligt man kan ha för trettio ynka kronor, jag älskar loppis!




Kram Sandra

måndag 7 juli 2014

Publicerad på Tyras Hästar

Så kul att titta in på www.tyrashastar.se och se att man är publicerad. Jag har ritat en header till henne, som hon kanske ska använda sig av. Här är ett utdrag från inlägget;



Här är en bild på headern jag gjort;


Som Tyra skrev i sitt inlägg så tar jag emot beställningar. Antingen i serieform som hennes header, eller blyerts som bilden här under. Ett blyertsporträtt kostar runt 400kr beroende på önskemål om storlek och motiv. Maila mig om ni är intresserade: sandra.engberg@hotmail.com 



Kram Sandra 

fredag 4 juli 2014

Trädgårdspyssel

Vem kunde ana att jag helt plötsligt skulle få ett trädgårdsintresse? Det har jag då aldrig haft förr! Har dock alltid varit fascinerad över trädgårdar - speciellt mammas. Hon har sånt sinne för det här med blommor och växter. Men nu har jag börjat få lite ordning utanför vårat hus.


Jag älskar att fynda, för om man betalar för mycket för små saker så är det inte lika roligt. Jag shoppar gärna på loppis, hittar saker på återvinningsstationer eller hemma i nån bod. Men sedan kan jag chocka mig själv och köpa något lite dyrare, som till exempel ljusslingor eller liknande på affären, men såna kan ju så klart vara svåra att hitta på loppis - i alla fall i bra skick.


Potatislådorna på bilden under kommer från gården och har en herrans massa år på nacken. USA-skylten har jag snickrat ihop och målat själv. Krukor/hinkar/korgar är shoppade på Erikshjälpen, DollarStore, Biltema samt funna i soporna på kyrkogården. Välkommen-skylten har jag målat själv.


Stegen bloggade jag om för någon månad sedan, den har jag snickrat ihop av sly som ändå skulle rensas bort. 


Gula blommor kommer igen i min trädgård, som ett minne efter morfar - han gillade verkligen den färgen på blommor.


Efter att ha fått några ynkliga små jordgubbsplantor på min förra arbetsplats i våras, så har de verkligen tagit sig och nu kan de i sin tur få sprida sig - med lite hjälp av mig.


Andra bunken med sallad som jag sått i år, det är så gott med egen sallad, den är så krispig och god. Och framför allt vääldigt färsk.


Jag återkommer mer om mitt växthus. För det är då en historia för sig...

Kram Sandra

tisdag 1 juli 2014

Korall, longering och uteritt

Det är så fantastiskt hur man kan variera träningen för hästarna lätt på sommaren, allt bara flyter på! Inga tjocka kläder behövs, ingen skottning, det är ljust om både dagar och nätter och hästarna känns pigga och glada!
    Jag har tränat Gubben mycket i korallen med löslongering, han har gjort fina framsteg, från att vilja komma in till mig i mitten HELA tiden till att skritta och trava på spåret utan att jag behöver gå med det minsta, jag behöver bara stå i mitten. Naturligtvis provar han ibland att öka till trav från skritt (eller tvärtom) och testar att byta håll ibland, men på det hela taget så tycker jag att han gör ett fantastiskt jobb. Senaste passet så travade han självständigt ca sju varv utan att jag behövde gör någonting, jag stod och tog kort på honom i mitten. Jag tycker det är viktigt att de får tänka själva, utan att jag ska behöva tjata eller påminna vad uppgiften är. Har jag sagt TRAV så är det just trav som gills tills att jag säger någonting annat. Däremellan så ska jag inte behöva säga eller göra någonting, skulle han däremot bryta av till skritt så påminner jag honom när han väl brutit av att det var trav det handlade om. Läste om denna metod i ett Lucky Rider nummer, och trodde först inte att det skulle fungera, men det gjorde det verkligen! Det får hästarna att tänka själva, tycker jag i alla fall!

Här är en bild på Gubben när han jobbar på i trav i korallen:

Gubben i korallen

Klara måste gå ner i vikt och komma lite i form, hon har lagt på sig bra under en tid och det har varit svårt att träna henne riktigt. Men nu har vi ställt så det är perfekt i sommarhagen, de har begränsad tillgång till bete, alltså en stor del som redan är kraftigt nerbetad och fin (fantastiskt jobb hästar gör med marker som varit fulla av tistel och brännässlor innan, ser ut som en park nu med bara fingräs!) sedan kan vi stänga ut eftersom så de får tillgång till nytt bete. Men nu har vi koll så att hon inte äter ihjäl sig eller får fång. Gubben däremot kan ju gå på vilket bete som helst, men får så lov att följa damens pipa. 

Vi har kommit igång bra med Klaras träning också, fått in det mycket bättre i vardagen. Både jag och Kalle jobbar sjukt mycket och konstiga tider, men nu har vi hittat ett mönster så att hästarna får sin träning nära nog varje dag, även om så bara en kvart vissa dagar. Det känns bra. Klara longeras, tömkörs och blir riden på. Ska snart börja med uteritter på båda tillsammans, det känns spännande! Då får man se om det blir brallning eller inte. Men det ska nog gå bra, jag har ju ridit ut på Klara förut med Kalles mamma och hennes häst (även om Kalle gick med då, men han höll inte i Klara eller ens gick bredvid).

Klara, Sandra och Gubben

Men det bästa sommaren har att erbjuda är nattritter. Jag slutade jobbet halv tio igår kväll och skyndade mig hem för att ta en långtur med Gubben, jag hade längtat efter det hela dagen! Det var ett tag sedan vi var ute själva så jag räknade nästan med att han skulle bråka en del, men det gjorde han inte! Vi travade iväg i sommarkvällen och han kändes bara pigg och glad att komma iväg! Vi stötta nästan ihop med ett rådjur som stod i dikeskanten, han hoppade till men sedan fortsatte han bara, tur han inte är rädd för dom - för det kryllar av dem på den här ön! Sedan red vi ut på den asfalterade landsvägen och tränade lite trafikvett. Det kom kanske tre bilar så det blev lagom träning. Gubben är inte alls rädd för trafik, men kan ibland ställa rumpan mitt i vägen om han hittar något intressant i diket, vilket känns lite väl spännande för min del. Men han gjorde bra ifrån sig. När den första bilen kom så hade vi tillfälle att rida in på en grusväg intill. När andra bilen kom så gick han så fint på bara och brydde sig inte om nått och när den tredje bilen kom så hade jag hoppat av för att ta en bild på solnedgången så då stod han still. 
    Efter det red vi förbi ett sommarbete med ston och föl, Gubben älskar att titta på andra hästar, han gnäggar aldrig och brukar inte bli stressad, utan han ställer sig och tittar på dem. Sedan bar det uppför en brant asfalterad backe och mitt i den ca 1 km långa backen så mötte han sin värsta fiende! Såna varningsskyltar vid vägarbete. De som är röd och gulrandiga. Det är något med dom som han verkligen inte gillar. Han tvärnitade och backade ner rumpan i diket. Jag bad han gå upp på vägen igen, vilket han gjorde, sedan dansade han runt en stund och stirrade ut skylten och då bestämde jag mig för att sitta av och gå med honom fram till skylten, han var skeptisk och ville inte komma närmare än en meter med ens mulen. Sedan satt jag upp igen och så red vi den korta biten som var kvar hem.


Jag kände mig så nöjd med ritten. Han ropade bara efter Klara en gång i början och även om jag hörde henne gnägga några gånger när vi närmade oss gården igen så stressade han inte upp sig och brydde sig inte heller om att svara, jag tror faktiskt att han uppskattar att komma ut på tumanhand någon gång då och då!

Idag är en ny dag och det är en sån härlig värme i luften trots att det är rätt mulet, men idag får Gubben nöja sig med ett pass i korallen!

Kram Sandra