torsdag 26 september 2013

Något magiskt

Det är en magisk känsla när man känner att hästen verkligen lyssnar och vill göra rätt. Även om vi bara var ute på gårdsplanen barbacka i 15 minuter, så var det dom bästa 15 minuterna på länge. Gubben gick på långa tyglar, svängde med hjälp av säte, vikt och skänklar. Backade på röstkommando och gjorde halt utan att jag behövde ta i bettet. Vi har lärt oss så mycket tillsammans, för man får ju inte glömma att vi är nybörjare båda två och att vi söker vägen framåt på egen hand. Och ibland med youtube.



Vad skulle jag göra utan denna goa häst?

Kram Sandra

2 kommentarer:

  1. Visst blir man alldeles varm i hjärtat av sådana goa vänner...:-)
    kram, Maria

    SvaraRadera
  2. Så fantastiskt! Ibland har man bara sådana dagar när man känner en sådan stark koppling med hästen, som att man är en. Det måste ju handla om sitt eget psyke den dagen och att det smittar av sig, annan orsak kan jag inte tänka på. :)

    SvaraRadera