måndag 30 september 2013

Tur i oturen

Det är så härligt att man kan ha tur i oturen ibland! Gubben blev ju som sagt halt, men tydligen var det bara en stukning, för nu, några dagar senare, märks ingenting från hältan. Puuhh, snacka om att jag andas ut. Jag är så glad att jag har honom och att han blev frisk så snabbt. Nu tar vi långa promenader för att mjukstarta benet igen.


Och vad gjorde jag utan denna man nu när mannen i huset tagit flyget till Barcelona? Det är så fint med djur, man behöver aldrig vara ensam. Dom är mina vänner allihop, och dom är det finaste sällskapet också.

Kram Sandra

1 kommentar:

  1. Skööönt att det är bättre. :) Man blir alltid lättad när man inser att det faktiskt inte är så allvarligt som man fasade!

    Djur är tamefanemej (fin stavning) det bästa som finns. Vad vi lanttjejer skulle vara lost utan dem. :)

    SvaraRadera