Hästarnas träning

Träningen med hästarna, och framförallt nya tjejen Klara, går sakta men säkert framåt. Klara är en lugn och stabil tjej som står pall för det mesta, inga problem att hantera i stallet, när man leder henne eller när hovslagaren är på besök. För att vara en tös på 3 år så har hon chockat mig många gånger med sitt lugn.

Klaras mule

Men nu till träningen med Klara: 

Longering: Vi har börjat longera henne i skritt och trav. Först med ett kortare grimskaft på bara någon meter. Hon förstod direkt. Hon går lugnt och fint framåt på volten och försöker bara ibland komma in till mitten. Hon fungerar lika bra i båda varven. Största utmaningen nu är att hon ska stanna på volten när jag säger till. Hittills har vi använt "ptroo" som stopp, då förra ägaren hade det som kommando vid hennes inkörning. Men jag har funderat av och till på att byta ut ordet, några förslag? Vad använder ni?

    Har även provat att longera på längre lina och då även i trav, detta har hon också tagit med ro, även om hon kan busa upp sig och ta några snabbare steg ibland. Men den träningen fortsätter, korta pass men ofta och med avslut när det går bra.
    Jag längtar tills att jag får klar korallen så vi kan löslongera henne i den, det kommer att bli riktigt spännande, men än så länge är det några bräder som saknas.

Klara

Bommar: Hittills har vi använt 3 bommar som vi skrittat och travat över. Hon har enligt mitt tycke fina, nästan studsande kliv, och hon tar sällan i bommarna. Och framförallt tycker hon att det är roligt! Nästa mål blir att utöka till fem bommar. Har även använt bommarna till att träna att backa. Med ca 1 meter mellan bommarna så ska hon backa in rakt. Ibland går det klockrent och ibland trampar hon över gång på gång. Något att träna på! Men kommandot "backa" har hon tagit till sig och förstår. Här tränar Klara bommarna på egen hand i hagen: 

Sadel/uppsittning/ridning: Klara har kommit ganska långt i sin inkörning med förra ägaren och att lägga på sadeln var inget problem. Hon är ju redan van med tunga arbetsselar. Jag tog på henne sadeln några kvällar på rad i stallet, och hängde även lite i stigbyglarna. Vid det momentet kan hon ta något steg i sidled. När jag provade och sitta upp för första gången var hon lugn men tog också då något steg i sidled. Men man får ju också tänka på hur vikten blir för henne, när jag på 65 kilo hänger på ena sidan innan jag fått över benet och kommit upp. Men det är också en träningssak och något man lätt kan träna korta pass på och ofta. 

     Efter att ha suttit upp några gånger och gått i små volter, gick vi en kväll en sväng runt gården, Kalle ledde henne och jag satt i sadeln och krävde ingenting mer än att hon skulle gå åt det håll jag ville. Han släppte henne så jag fick göra vändningar själv. Jag red henne på Gubbens sidepullträns, även om hon är van träns och bett, så är jag mer för bettlöst och varför inte börja med det på en gång och känna sig för? Mina positiva erfarenheter av sidepull på Gubben har satt sina spår i min hjärna. Jag gillar det! 

Övrig träning: Annars så är det vardaglig träning som gäller, det är många stora traktorer på gården som är fin träning för Klara, det som nu behövs är mer promenadträning på vägar m.m. En annan övning vi har börjat med, som passar bra att göra på kvällen i boxen, är att hon ska gå undan för tryck. Att man kan peta på bogen på högersida och att hon då tar ett steg åt vänster och tvärt om. Har även tränat på småsaker som att ha reflexer på benen och i svansen. 

Gubbens träning:

För honom är det sidepull-träning som gills. Har ridit ut ganska många gånger på det tränset nu och han är som en annan häst. Jag tror att bett jagar upp honom till viss del. Jag rider så långt jag kan utan att behöva använda tyglarna, han har blivit så duktig på att följa säte och skänklar. Men när han stressar upp sig måste man ta i dem och det är i det läget man känner den riktiga skillnaden. Då behöver inte något bett stressa honom mer, utan då kan han istället fokusera på att lugna sig.

Annars har han som Klara fått en hel del bom-övning. Gubben är klumpigare och slår i bommarna mer, men har man gått över dem ca 3-4 gånger så vet han var han har dem. Men det blir bättre och bättre för varje gång. Har också börjat longera honom, något jag gruvat mig lite för innan, han är nämligen så otroligt piskrädd, säkert något som hänger med sedan trav-tiden. Så jag kan aldrig använda en piska som en förlängd arm. Nu har jag istället ett längre grimskaft/longerlina som jag håller honom i, och med min andra hand snurrar jag änden på grimskaftet sakta bakom rumpan på honom ifall han saktar av och går in till mitten. Detta har tagit tid att lära in för honom, men nu börjar det ge med sig. Han är så duktig, han har tagit många steg fram!

Gubben

Fortsättning följer, nu ska jag nämligen ut och rida dem båda två, såhär på nyårsafton och allt!

Kram Sandra