Tur i oturen

Det är så härligt att man kan ha tur i oturen ibland! Gubben blev ju som sagt halt, men tydligen var det bara en stukning, för nu, några dagar senare, märks ingenting från hältan. Puuhh, snacka om att jag andas ut. Jag är så glad att jag har honom och att han blev frisk så snabbt. Nu tar vi långa promenader för att mjukstarta benet igen.

Och vad gjorde jag utan denna man nu när mannen i huset tagit flyget till Barcelona? Det är så fint med djur, man behöver aldrig vara ensam. Dom är mina vänner allihop, och dom är det finaste sällskapet också.

Kram Sandra

Tidigt julpyssel

Ja nu har man dragit igång värsta julpysslet här hemma, karln blir väl galen snart! Nu provar jag mig fram i ull-djungeln för att hitta passande grejer att pyssla ihop till Norrabergets julmarknad här i Sundsvall. Om jag och Amanda nu får ett bord där, men det hoppas jag! Så nu har jag gjort lite julgransdekorationer:

Julgransdekorationer.

Så sånt kan man också hålla på med i september, om man vill!

Kram Sandra

Höst i luften

Nu har hösten slagit till. Frost på nätterna, skrapa rutor på morgonen, handskarna på när man tar ut hästarna, ingen näring kvar i gräset. Men på plussidan har man alla fantastiska färger, värmeljus och på något vis så lägger sig en ro över allting.

Frostmorgon.

Korallen börjar ta form, det blev tre rader med bräder istället för två. Snyggare och mer praktiskt såhär. Jag blir så nöjd, men det är en del jobb kvar som jag tänkt hinna med innan snön kommer.

Korallen.

Så börjar man lite sakta gå över från sommarbete för djuren, hö sätts in istället och vinterhagarna ses över. Och djuren med sina inbyggda klockor är som vanligt med på noterna.

Mums med hö.

Äpplena plockas från trädet och blir till godis i stallet. Klart uppskattat för hästarna, men lite för sura för min smak, möjligen att man kan göra en paj på dom? Ska nog testa det ikväll.

Hästgodis.

Fåren naggar det sista på grönbetet, men snart kommer även dem att lunka mot sina vinterhagar och slå sig ner i varma halmbäddar.

De sista tappra på sommarbete.

Kvällarna blir mörkare och mörkare. Utebelysningarna tänds och det blir så mysigt.

Utebelysning.

I stallet har den så kallade julbelysningen kopplats in. Fungerar utmärkt som nattbelysning också. Och på tal om stallet och hästarna så har min haltande häst blivit bättre, kanske var det bara en stukning?

Stall mys.

Nu syns det inte mycket eller alls när han går. Men för säkerhetsskull satte jag upp en mindre hage i den vanliga hagen, som en liten sjuk-ruta, till honom. Dom är alldeles för bra på att busa så lite lugn och ro åtminstone i helgen får det allt bli. Men nöjd var han inte när lilla Ludde galopperade utanför...

Gubben i sjukhagen.

Och Ludde rullade sig som vanligt kolsvart i leran. Han påminner så mycket om Mulle i Min Häst-tidningen. 

Ludde rullar sig gärna. I lera.

I helgen blir det en hel del gårdspyssel, marknad i fina Lögdö och bara en massa mys. En biffstock är framtagen ur frysen också, så lite finmat ska det bli!

Kram Sandra

Trebent häst

Jäklar sån otur som drabbar en och sina kära ibland. När jag hämtade Gubben ur hagen igår så gick han mest på tre ben. Paniken slog rot i mig och tårarna rann. Till synes var inget fel, han var bara lite svullen och varm. Men visst tänket man alltid det värsta? Det blev boxvila för mannen..

Men imorse såg det bättre ut. Han stödjer på benet och går mycket bättre. Jag håller alla tummar jag har!

Sov gott och fortsättning följer :)

Något magiskt

Det är en magisk känsla när man känner att hästen verkligen lyssnar och vill göra rätt. Även om vi bara var ute på gårdsplanen barbacka i 15 minuter, så var det dom bästa 15 minuterna på länge. Gubben gick på långa tyglar, svängde med hjälp av säte, vikt och skänklar. Backade på röstkommando och gjorde halt utan att jag behövde ta i bettet. Vi har lärt oss så mycket tillsammans, för man får ju inte glömma att vi är nybörjare båda två och att vi söker vägen framåt på egen hand. Och ibland med youtube.

Vad skulle jag göra utan denna goa häst?

Kram Sandra

Ulligt värre

Nu rakas fåren inför vintern och ullen stoppas i påsar för att pysslas med under vintern.

Jag gick upp tidigt imorse för att karda och tova två stycken ull som jag sedan hängde på tork i pannrummet.  Så när jag kom hem efter jobbet var det bara att sätta igång och skapa! Denna gång blev det ett par små, små ulltofflor.

Jag brinner för närproducerat, och närmare än så här blir det inte, och denna gång tackar jag Gertrude för ullen!

Kram Sandra

Trästolparna på plats!

Idag fixade min underbara Kalle och min bror nästan alla stolpar till korallen. Så när som på grindstolparna och en stolpe som måste borras ner i sten. Och allt detta medan jag var på jobbet!

Kalle vid korallen.

Fina killar vi har här på gården. 

Imorgon blir det upp med tuppen och jobba med staketet. Det ska bli roligt! 

Kram Sandra

Frågor och svar om korallen

Vad roligt med frågor! Jag tar och svarar här på bloggen.  Grässvålen tog vi bort dels för att jämna till ytan och dels för att ta bort gräset för att det inte ska komma tillbaka. Vi anade att det var sandblandat under, vilket det också var! Så jag harvade för att få bort alla stenar och jämna ut ytan, och för att luckra upp sanden och få upp alla ogräsrötter. Sedan har jag plockat sten och grästuvor för att få ett så fint underlag som möjligt för hästarna att gå på. Min tanke är att arbeta med det material jag har, då jag hellre lägger ner tid på det istället för att köpa färdiga gruslass. Det är på det viset man får försöka tjäna in några kronor. 

Men vad det gäller harvandet så har det hittills varit för att jämna ut och få bort sten, men tanken är att behandla korallen som en åker i träda. Att hela tiden harva bort det ogräs som kommer. En åker som ligger i träda harvar man ungefär varannan vecka då ogräset växt upp och fått ca tre kronblad. Då harvar man bort det igen och på så sätt utarmar man ogräset. Jag har tänkt göra samma sak i korallen, men eftersom det blir trångt att köra med traktor och harv i korallen när det blir staket så tänkte jag fixa någon slags harv/släpa efter gräsklippartraktorn. 

Nu hade ju jag tur att det var sand under svålen, för annars hade jag blivit tvungen att lägga dit det för dräneringens skull. Men jag är rädd att ogräset alltid kommer upp förr eller senare vad man än lägger. Ogräset får man alltid arbeta med. 

Så ligger det till med underlaget hittills. Men det kommer alltid upp mer sten och växtlighet så en yta som denna blir aldrig klar, den är mer som ett ständigt projekt. Och ett roligt sådant!

Så här ser det ut när jag sågar virket till staketet, förhoppningsvis får jag upp lite av det på korallen i helgen.

Och när vi ändå är inne på staketet så kan jag beskriva hur jag tänkt göra. Stolparna jag sätter ner är två meter långa, vilket gör att över marken är de 150-160 cm. Och på dem skruvar jag upp två rader med brett plank. Sedan får vi se om det är så det blir i slut änden.  Men det ska vara så pass högt att alla känner sig trygga och ändå inte för tajt ner till backen, för jag vill kunna trimma och hålla fint under.

Och här är stockarna som ligger och väntar på att bli till virke. 

Hoppas du fick lite svar på dina frågor! :) 

/Sandra 

Såga virke

Allt är så spännande med korallbygget! Idag har jag börjat såga virket till staketet. Det blir en tums virke med valkant. Naturligt och fint, och så får man ut så mycket som möjligt av varje stock.

Om det inte vore för regnet så skulle jag vara ute hela sena kvällen och såga och sätta stolp. Det är bara att hålla tummarna för att helgen blir finare, och att paddocken strax blir klar så jag och Gubben kan inviga den! 

Må så gott allesammans! 

Kram Sandra 

Trästolp och sten

Nu är det dags att sätta trästolpen runt korallen. Tvåmeters-stolpar blir det, 19 stycken plus två grindstolpar. Nu rullar det på!

Jag kan knappt vänta tills allt är klart! 

Synd bara att det regniga vädret ställer till det en del, men tur att det finns regnkläder! 

Kram Sandra

Harva, plocka, harva, plocka

Nu är det full rulle på korallbygget här på gården! Och om någon inte har hel koll på vad en korall är, så kan man väl kort säga att det är en rund paddock som man rider i, eller hanterar hästar i.

Det hela började med att pappa Per fick komma med grävaren för att jämna till marken och ta bort grässvålen.

Pappa Per med grävaren.

Sedan blev det till att dumpra lass med jord och sten.

Dumpra.

Korallen börjar ta form.

Gräva, gräva.

Utan harven hade detta inte varit ett roligt jobb. 

Harvning.

Så kom söndag och jag fortsatte harvningen, jag har säkert åkt hundra varv runt korallen för att få den så plan som möjligt och så fri som möjligt från storsten. 

Jag.

Tillslut blev det platt och fint, nu återstår bara en hel massa stenplockning.. Och att mäta ut var stolparna ska vara såklart!

Platt och fint.

Jag mätte ut och satte upp plaststolpar där trästolparna sedan ska stå. Men trästolparna blir ett projekt för nästa helg.

Märka ut för trästolparna.

Ibland har man en sådan enorm tur, marken just här var nämligen full i sand. Ett perfekt underlag alltså! Kanske att man nästa sommar lägger på lite extra sand, men egentligen behövs det inte.

Sand i marken, snacka om tur!

När klockan började närma sig kvällning, ja strax innan solen började gå ner, så började jag kratta korallen från sten, så bara den fina sanden blir kvar. Och jag känner mig sådär enormt nöjd med dagen. Allt har gått bra och jag är helt slut i kroppen efter allt jobb och stenplockning. 

Kratta bort sten.

Det ska bli så roligt att kunna träna hästarna i korallen, det för med sig så många möjligheter! 

Och som slutbild måste jag visa hur glada hästarna blev över en ny hage i morse, dom sprang runt, runt och gjorde bocksprång. Dom är för härliga att titta på när dom lever upp såhär! 

Jagis i hagen.

Hoppas alla haft en fin helg!

Kram Sandra

Personligheter

Alla djuren har egna personligheter, man märker det hela tiden. Om jag har med mig någon vän eller bekant till fårhagen så får man ofta frågan: Hur kan du skilja på dom? Visst kan det vara svårt med dem som har samma färg när man ser dem på håll, men alla har sina egna personligheter. Vissa är blyga, vissa är nyfikna, andra är sällskapliga eller också lite för sig själv. Dom är som oss, olika. Det är just det som gör det så roligt. Men hur det än är, så älskar jag dom allihop!

Det här är Willy, ett flasklamm från ifjol. Han är numera en storkille som är kastrerad och går som sällskap till vår avelsbagge. Och Willy han är den som kommer fram först i bagghagen och han älskar att busa med årslammen, på den punkten växte han aldrig upp!

Äntligen fredag!
Kram Sandra

God morgon yxskaft

Gubben tog sig en sittstund i hagen här om dagen. Märkliga, men ack så fina, hästskrutt! 

Gubbskrutten.

Äntligen är det lill-lördag, helgen närmar sig, håll ut!

Kram Sandra

Klippa får

Nu är vi i fårklippnigstider igen, det är ett tungt men roligt jobb. Just nu är det jag och mamma som är igång och kör.

Sussi och Kickan.

En nyklippt Kickan.

Vi tar några får per dag nu, snart är dom klippta allihop!

Önskar helgen vore längre! 

Kram Sandra

En vy

När jag här om dagen gick i kohagen så lyste solen så fint över gården, det var omöjligt att inte ta en bild.

Trevlig måndag till er alla!

Kram Sandra