Svensk sommar, del 2

Svensk sommar kan bara kännetecknas med en enda färg. Falu Röd. Varje sommar ger jag mig på någon ny byggnad här på gården med en stor pensel och en hink Falu Röd. Jag älskar lukten av varm sommar och Falu färg, samma lukt som så många svenskar känner varje sommar.

Först ut i sommar blev smedjan (uttalas korrekt smääjan). Smääjan är ett projekt som jag håller på med utöver allt annat jag pysslar med. Det finns inte många smedjor kvar, och så vitt jag vet är detta sista gamla smedjan på Alnö. Den har anor långt bak i tiden och användes senast av min farmors far, men redan då var den gammal. Den hade sin storhetstid någon generation tidigare än det. Smedjan har stått orörd sedan min farmors far smidde där, och det är fantastiskt kul att titta på alla gamla redskap och lista ut hur man gjorde saker och ting förr. Man kan hitta allt från hemmagjorda spikar, lås och muttrar till sågar, plogar och gud vet vad. Men det mest spännande är att många saker är märkta med bomärken. Och mer om bomärken får ni veta i ett annat inlägg, för annars blir detta inlägg olidligt långt...

Falu Röd.

Smääjan före målning.

Och efter. Nu väntar knutarna på vitfärg.

Om någon undrar varför bara halva huset har ny spöning så kan jag ju nämna att den sidan var totalt fallfärdig förra året och behövdes stagas upp underifrån - men det behövde inte resten. Andra halvan får nöja sig med ny ribb.

Ha en trevlig kväll!

/Sandra