Framgångar och skogsritt

För två år sedan så trodde jag inte att jag skulle kunna lära en häst någonting. När Gubben väl stod på min stallbacke så tänkte jag: Åh vad bra, han är en travhäst men vi kan skritta och trava i solnedgången i all evighet - för jag kan inte lära honom något nytt. Det är jag inte tillräckligt duktig för. 

Och visst har vi ridit i många solnedgångar och njutit som bara den, men sedan kommer man till en punkt där man ändå vill utvecklas! Så jag började fundera, vad kan vi lära oss tillsammans? Det vore en dröm att få honom att ta galoppskänkeln - men vi ska inte förhasta oss. All NH-träning vi gjort den sista tiden har gjort att han nu kan rygga (backa) när jag sitter i sadeln. Det klarade vi inte för ett par veckor sedan!

Han har fått sig ett nytt träns med en reptygel som jag bara kan lägga runt hornet på sadeln. På så vis kan jag släppa tyglarna helt och bara styra med kroppen. Detta har vi tränat under sommaren och nu tog vi oss från stallbacken sick-sack mellan hus och bilar på gården och fram till brorsans hus. Utan tyglar! Det hade jag aldrig kunnat tro för några veckor sedan! 

Jag är så stolt över det vi lärt oss tillsammans!

Mot kvällningen tog jag, brorsan, Sofia, Lilly och Arvid en tur till skogen. Lilly red på sin ponny Ludde.

Rota och Sara ville också följa med.

Sara och Rota.

Ludde gick fram över stock och sten. Han är så duktig, och Lilly har börjat rida själv, utan att någon går och håller henne om ryggen. Nu håller mamma Sofia bara i grimskaftet. 

Lilly, Ludde och Sofia.

Tiden går fort när man har roligt. Solen började gå ner snabbare än önskat. Men fint var det!

Det är och kommer bli mycket häst på bloggen, men jag lovar att det kommer dyka upp lite annat också!

Trevlig kväll allesammans!

/Sandra