Igår var Jag och Sandra på en promenad med hästarna. Våra söta stallkatter följde oss på led, men på lagomt avstånd från Stallet så valde Sara att vänta tills vi kom tillbaka, men... Rota, hon var sugen på ett äventyr. Hon sprang kors och tvärs mellan hästarnas ben så jag och Sandra hade hjärta i halsgropen. Efter en bit så upptäckte vi att Rota inte längre gick med oss, men vi tänkte att hon vänt om till stallet.
Men när vi kom tillbaka till stallet var det bara Sara som möte oss.
Rota hade inte kommit tillbaka..
Vi valde att vänta några timmar och se om hon bara hittat nåt intressant på vägen som uppehöll henne men när det var dags för kvällsfodringen och ingen Rota setts till så bestämde vi oss för att leta efter henne.
Vi tog med ficklampor och gav oss ut på promenad, samma väg som vi hade gått tidigare på dagen..
Men efter ett tag så började man fundera, hur lätt är det att hitta en katt på norra Alnö, i mörkret som varit borta i flera timmar? borde hon inte ha hittat hem om hon letat efter det? Vi började även ana rävspår och de spår vi trodde var från Rota kunde lika gärna varit en annan katt.
Men helt plötsligt när hoppet börja ge vika, och vi funderade på om vi skulle vända så såg vi en skugga bakom oss, och där kom hon..
Det blev en kär återförening eftersom vi hade lite dåligt samvete för att vi lurat bort henne från gården.
Men nästa gång Rota så får du stanna med syrran på gården!
Så det var vår onsdag kväll, på jakt efter en bortsprungen Rota!
Trevlig Torsdag på er! /Sofia
Å en solskenshistoria så här på torsdagsmorgon! Blir varm i hjärtat! ja man är allt orolig när ens djur inte finns i närheten...Tur att Rota fick komma hem!
SvaraRaderaHa en underbar torsdag!
Kram Miriam
Vilken tur Rota har som har så omtänksamma ägare!har inga djur själv men förstår precis eran oro..Hälsa ROTA nu att hon aktar sig för alla faror..Kram på er Gunilla
SvaraRaderaEtt kärt återseende!
SvaraRaderaJag minns när vi hade katter, man visste aldrig riktigt var de var. De kunde vara borta många timmar och sen plötsligt bara dyka upp, bara så där, ur ingenstans.
Kram
Å, vad skönt att kissen kom hem:-)
SvaraRaderaVi hade katter förut, som flyttade hit ifrån grannen, och en sommarkväll hörde vi ett förskräckligt skrik i en dunge intill.
Jag sprang ut och skrek och kastade stenar och vad jag kunde hitta, in i dungen(som var så tät av sly att man inte kunde gå där)
Vi fasade för att det var räven som tog "Plingan", som dessutom hade fyra st 3-veckors ungar. Men nej då, Plingan kom strax hem om än lite uppskärrad, för hon måste också ha hört skriket.
Ånej! Då kanske det var "Lill-Dag" som räven tog, tänkte vi.
Lill-Dag var Plingans tidigare unge, som då var 1 1/2 år.
Plötsligt stack Plingan iväg igen, och vi trodde inte att hon var riktigt klok, men se det var hon. Väldigt klok! Efter bara en liten stund kom hon tillbaka igen, m e d Lill-Dag!
Hon tyckte alltså inte att hennes äldste son skulle vara ute och drälla i skogen när räven var i krokarna, så hon hämtade hem honom!
Förmodligen var det en hare som kom i rävens klor.
Gulliga, söta lilla Plingan!
Hon var en fantastisk mamma, som även tog hand om sin vuxna unge fastän hon hade nya bebisar:-)
Detta var bara en av alla fantastiska saker som vår lilla kisse gjorde, men resten får vi ta en annan gång :-)
Ka en skön helg i kylan!
Kram Maria